Drottningen blir 17 till 20 millimeter lång, arbetarna 8 till 18 millimeter och hanarna 14 till 16 millimeter.Honorna (drottning och arbetare) har orangeröda mellankroppar och svarta bakkroppar med vita bakkroppsspetsar. Hos hanen är det orangeröda området större och sträcker sig in på de två första bakkroppssegmenten. Den vita bakkroppsspetsen är också bredare. Hushumlan är mycket lik taigahumlan, men denna har ett mörkt band över mellankroppen, mellan vingfästena. I Sverige finns den senare dessutom bara i Norrland.
Utseende: Den är mycket karaktäristisk med sin rostbruna/orangea mellankropp, svarta bakkropp och kritvita bakdel. Den ser nästan ut som om den har en liten brun kofta på sig.
”Humlestormen”: Utanför hushumlans bo kan man ibland se ett märkligt beteende där dussintals humlor svävar fram och tillbaka. Detta kallas för ”han-dans”. Det är drönare (hanar) som vaktar boet i hopp om att en nykläckt drottning ska komma ut så att de kan para sig. De är helt ofarliga och saknar gadd.
Temperament: Hushumlan kan vara lite mer vaktom i förhållande till sitt bo än andra humlor. Om man kommer för nära ett ingångshål i en husvägg eller en holk kan de flyga ut och ”buffas” för att markera revir.
Larvföda
Pollenmix: Arbetarna samlar pollen från ett brett urval av växter. Larverna behöver detta protein för att utveckla de starka flygmuskler som krävs för att senare kunna söka föda högt uppe i trädkronorna.
Nektar: Som bränsle under larvstadiet och för att hålla boet varmt (hushumlan är duktig på att reglera temperaturen i boet genom att ”brumma” med musklerna).
Nektar / Pollinering
Hushumlan har en kort tunga, vilket gör att den älskar blommor där nektarn sitter lättåtkomligt, särskilt på buskar och träd.
Vår – Sälg, vide, fruktträd, hagtorn och lönn.
Sommar – Hallon, björnbär, oxel, schersmin och lavendel.
Höst – Kärleksört, höstaster och sena hallonsorter.
