Stenhumlan är en fantastisk pollinatör, särskilt för växter med medeldjupa blomkalkar.
Specialist på vallväxter: Den spelar en avgörande roll för pollinering av olika sorters klöver, vilket är viktigt för både jordbruket och vilda ängar.
Långsäsongare: Precis som jordhumlan är den aktiv under en lång period, från tidig vår till senhöst, vilket gör den till en stabil stöttepelare i ekosystemet.
Habitat krav
Stenhumlan har fått sitt namn av en anledning – den älskar steniga miljöer.
Boplats: Den bygger ofta bo i hålrum under stenar, i stenmurar, rösensamlingar eller under husgrunder. Den kan dock även bosätta sig i gamla fågelholkar eller i isoleringen på vindar.
Miljöer: Den trivs bäst i öppna landskap, torra backar, alvarmark och trädgårdar. Den är mycket vanlig i urbana miljöer där det finns gott om murar och stenplattor.
Stenhumlan är en medelstor humla; drottningen blir 18 till 20 millimeter lång, arbetaren 14 till 17 millimeter och hanen 15 till 18 millimeter. Humlan är svart med röd bakkroppsspets. Hanen har dessutom en smal gul halskrage och gul nos. En viktig skiljekaraktär mot liknande arter är att pollensamlingshåren är helt svarta utan rödtonade spetsar. Drottningen är betydligt större än både arbetarna och hanarna. Arbetarna är proportionellt mycket mindre och har mindre variation i storleken jämfört med förhållandet hos många andra humlearter.
Larverna är helt beroende av den insamlade maten från arbetarna:
Proteinkälla: Precis som hos andra humlor är det pollen som är byggstenen för larvernas tillväxt. Stenhumlan är duktig på att samla stora mängder pollen i sina ”pollenkorgar” på bakbenen.
Nektar: Används för att hålla larverna hydrerade och ge den energi som krävs för den snabba metamorfosen från larv till puppa.
Larvföda
Larverna är helt beroende av den insamlade maten från arbetarna:
Proteinkälla: Precis som hos andra humlor är det pollen som är byggstenen för larvernas tillväxt. Stenhumlan är duktig på att samla stora mängder pollen i sina ”pollenkorgar” på bakbenen.
Nektar: Används för att hålla larverna hydrerade och ge den energi som krävs för den snabba metamorfosen från larv till puppa.
Nektar / Pollinering
Stenhumlan har en medellång tunga. Det gör att den är mer mångsidig än den mörka jordhumlan och kan besöka blommor med lite djupare nektargömmor utan att behöva ”stjäla” nektar.
Vår – Sälg, vide, fruktträd, lönn och pärlhyacint.
Sommar – Rödklöver (favorit!), blåeld, backtimjan, väddklint och martorn.
Höst – Kärleksört, tistlar, kungsmynta (oregano) och solhatt.
