Ekologisk fackreferens: komplett livscykel, habitatkrav och värdväxtkoppling.
En strukturerad kunskapskälla för Biologisk Mångfald och Visdomsfrön.
0
En stor rotfjäril som är lätt att känna igen. Flygtiden infaller vanligen i juni, längre norrut i juli. Arten är känd för sin svärmning då ibland hundratals silvervita hanar utför en pendlande dans under en kort stund i skymningen.
Vingspann hane 42–57 mm, hona 59–75 mm. Huvud och mellankropp är ljust ockragula. Bakkroppen är mörkt ockragul till mörkt gråbrun. Antennen är kort, rödbrun hos hanen, gråbrun hos honan. Hanen har 15–19 antennsegment, men det finns uppgifter om hanar med upp till 24 segment. Honan har 18–24 antennsegment. På hanens bakskenben sitter stora, yviga, gula doftpenslar som fälls ut vid svärmningen. Hos hanen är både fram- och bakvingarna silvervita med blekröda framkanter och med ljust gula vingfransar. Framvingarna hos honan är ljust ockragula med varierande blekröd teckning och har ljust ockragula vingfransar, medan bakvingarna är varierande gråröda till grågula och vanligen något gråare mot vingens bas. Honor utan teckning på framvingarna förekommer också, men är mer sällsynta. Vingarnas undersidor är hos båda könen brungrå med brunröda vingribbor och brunröda fjäll mot kanterna. Hos underarten thulensis, som förekommer på Färöarna, Shetlandsöarna och Orkneyöarna, varierar hanen i färg från att vara tecknad ungefär som honan till rent silvervit, medan honan vanligen har gula framvingar med gråbrun teckning.
