Att bo på Gussnavagården i tio år gav mig något som man aldrig kan läsa sig till: perspektiv.
Från det att jag satte spaden i jorden 2015 till att jag lämnade över stafettpinnen 2025, har varje buske, sten och byggnad en historia.
Här är dokumentationen av en gård som blev min främsta läromästare.
Första gången jag odlade tomater i Gussnava hade jag de i pallkragar på innergården men sedan efter att vi hade byggt växthuset hade vi olika sorter där. Jag upptäckte att om man inte tar hand om sina tomatplantor under uppväxten så tog de över i växthuset och solen hade svårt att komma in. Så jag rensade de på blad samt band upp de grenar som höll på att bli tunga.



























































