Ekologisk fackreferens: komplett livscykel, habitatkrav och värdväxtkoppling.
En strukturerad kunskapskälla för Biologisk Mångfald och Visdomsfrön.
0
Vingspann 40–52 mm. Könen är lika. Vingarna är på översidan övervägande gulröda med bruna ytterkanter och innanför dessa svarta bårder omslutande små blå fläckar. Framvingen har tre kantiga svarta fläckar längs framkanten, och mellan dem övergår grundfärgen i en ljusare gul nyans. Vid framhörnet finns en helt vit fläck. Framvingens bakkant har en kantig fläck i linje med bakvingens inre svarta hälft, samt två svarta prickar där det gulröda fältet är som bredast. Det svarta, brunt behårade fältet på bakvingens inre hälft når obrutet från framkant till bakkant, vilket är ett bra skiljetecken. Undersidan är i inre hälften gråsvart och utanför en skarp avgränsning ljusare marmorerad i gråbrunt, blågrått och vitt. Fjärilarna kan vara kraftigt blekta efter övervintringen.
Nässelfjärilen är en av landets vanligaste fjärilar. Som vanligast är den i april-maj och i början av juli. Den är, precis som alla andra fjärilar, knuten till sin värdväxt – en växt som fjärilens larver är beroende av. För nässelfjärilen är det som namnet antyder brännässla som är värdväxten. Eftersom denna kvävegynnade art trivs i människans närhet är det också här nässelfjärilarna ofta hittas. Precis som brännässlorna, kan nässelfjärilarna hittas i hela Sverige och kan till och med ses nedanför fjällkedjorna.
