Cynara – grekiska ordet kynára eller kynaros, som var namnet på en sorts kronärtskocka, eventuellt uppkallad efter den egeiska ön Kinara. Enligt folketymologi kan det också härledas från det grekiska ordet för ”hund” (kyon), med hänvisning till de taggiga, hundtandsliknande högbladen. cardunculus – latin och betyder ”liten tistel” (cardus är latin för tistel, med diminutivsuffixet -unculus). Detta syftar på växtens tistelliknande egenskaper och dess nära släktskap med kardonen. scolymus – grekiska ordet skólymus. Det var ett gammalt namn för en ätbar tistel och anpassades folketymologiskt till det grekiska ordet skólop (”spetsig påle” eller ”törne”) på grund av växtens taggar.
Det är en ätbar tistelliknande växt, vars blomknoppar skördas strax innan den blommar. Växten är flerårig, men kan inte övervintra i kallt klimat och kan därför på nordiska breddgrader normalt endast odlas som ettårig. Under gynnsamma villkor kan den dock övervintra.
Kronärtskockans knoppar äts vanligtvis kokta; man drar upp ett ”blomblad” (holkfjäll) i taget utifrån och in och äter det med till exempel smör, utom den hårda spetsen. ”Skägget” i mitten skärs sedan bort från blombotten, som slutligen äts med kniv och gaffel. Kronärtskocksbotten är den mjukare botten utan kronbladen. Kronärtskockshjärtan är små mycket mjälla kronärtskockor. Andra tillagningsmetoder inkluderar ugnsbakning och det finns även inlagd kronärtskocka, vanligt förekommande på pizzan Quattro Stagioni. I flera länder räknas kronärtskockan som en delikatess.
Jag är en utvecklare av gröna system och en hängiven kunskapssamlare. Min passion ligger i skärningspunkten mellan botanik, landskapsdesign och biologisk mångfald.
