Kamelia ’Dr. Burnside’ har fått sitt namn efter Dr. A.F. Burnside från Columbia, South Carolina, USA. Han var den amerikanska amatörodlaren och upphovsmannen i vars trädgård denna specifika sort upptäcktes som en slumpmässig fröplanta och dokumenterades i början av 1960-talet. Sorten registrerades officiellt 1962. Själva släktnamnet Camellia är uppkallat efter Georg Joseph Kamel, en jesuitpräst och botaniker från 1600-talet, av Carl von Linné.
Mark & Jordmån
Växten kräver sur (pH 5,5-6,5), fuktig men väldränerad jord rik på organiskt material. Tillsätt inte kalk. Om din jord är alkalisk, odla den i en kruka med rododendronjord (ericaceous compost).
Läge & Ljus
Den trivs bäst i delvis skugga, skyddad från stark eftermiddagssol och kalla, torra vindar.
Skötsel & Beskärning
Håll jorden jämnt fuktig, särskilt under torra perioder och när blommorna utvecklas under sommaren. Undvik att jorden blir vattenmättad. Använd helst regnvatten istället för hårt kranvatten, som innehåller mycket kalk. Gödsla med ett gödningsmedel för surjordsväxter (t.ex. för azaleor och rododendron) på våren strax efter blomningen och igen i midsommar, men inte senare än i slutet av juli. För mycket gödning sent på säsongen kan leda till knoppfall. Beskärning är minimal. Du kan lätt klippa spetsarna på grenarna sent på våren, efter att blommorna har bleknat, för att forma plantan och uppmuntra ett buskigare växtsätt. Ta bort döda eller skadade grenar vid behov.
Storlek
Den kan nå en höjd på upp till 4 meter.
Härdhet
Sorten anses vara mycket härdig och kan klara temperaturer ner till cirka -15°C om den står på en skyddad plats.
zonkartan
Övervintringsbokstäver
0
Kamelian ’Dr. Burnside’ är en populär och härdig sort av Camellia japonica, känd för sina iögonfallande, djupröda blommor och glänsande vintergröna bladverk. Sorten producerar medelstora till stora (cirka 10 cm i diameter), djupröda, halvdubbla till pionformade blommor. Blommorna har framträdande, gyllengula ståndare i mitten, vilket ger en fin kontrast. Bladen är mörkgröna, glansiga, ovala och läderartade med tandade kanter, vilket ger struktur och färg året runt. Det är en upprätt, buskig och kompakt vintergrön buske med ett medelstarkt växtsätt. Dess robusta och buskiga växtsätt gör den idealisk som en solitär växt, i blandade planteringar eller som en informell häck.
Historia
Kamelia har odlats i Europa i flera hundra år och till och med i Uppsala fanns det blommande exemplar i slutet av 1700-talet. Det påstås, att det var den tyske missionären Georg Josef Kamel, som levde mellan 1661 och 1706 som förde de första kameliorna till Europa från Filippinerna, där han verkade.
Att kamelian skulle bli något stort, kände nog den tyske gartnern Jacob Seidel på sig. Han arbetade i Jardin des Plantes i Paris, när han blev kallad till militärtjänst hos Napoleon. Han fyllde ryggsäcken med kameliaplantor från le Jardin, flydde från armén och väl hemma i Tyskland startade han ett företag tillsammans med sin bror. Trädgården fanns kvar ända till andra världskriget och hade då levt kvar under flera generationer duktiga odlare och var fortfarande både välkänd och ledande.
Under tiden spred sig ryktet om den lönsamma odlingen av kamelia och man startade och byggde upp stora odlingar i Frankrike, Italien, Holland och Belgien, där de fortfarande odlas och exporteras till bland annat vårt land.
Jacob Seidel hade rätt – kamelia blev något stort! Den var 1800-talets modeblomma framför andra och den som bidrog till att göra den mäkta populär var Napoleons kejsarinna Josephine. Hon odlade kamelia i stor skala på slottet Malmaison, där hon bodde.
Intresset för kamelia ökade ännu mer, sedan Alexandre Dumas d y hade skrivit sitt skådespel Kameliadamen, som väckte stor uppmärksamhet och som ’alla’ såg.
Kamelia odlades inte som nu bara som krukväxt, nej den användes som avskuren till dekorationer av allehanda slag. Den var omtyckt i kransbinderi, som bordsdekoration och som prydnad både i damernas hår och herrarnas rockuppslag.
Jag är en utvecklare av gröna system och en hängiven kunskapssamlare. Min passion ligger i skärningspunkten mellan botanik, landskapsdesign och biologisk mångfald.
