Släktnamnet (Fallopia): Släktet är uppkallat för att hedra den italienske anatomen och botanisten Gabriele Falloppio (latiniserat: Fallopius, 1523–1562), som var professor i anatomi vid universiteten i Pisa och Padua. Han är bland annat känd för att ha namngivit äggledarna (”Fallopian tubes”). Det sägs att växtens stjälkar ansågs likna dessa strukturer.
Artepitetet (baldschuanica): Epitetet betyder ”från Baldschuan” (eller Baljuan), ett område i Turkistan (nuvarande Tadzjikistan i Centralasien). Växten är ursprungligen från detta område, där den upptäcktes av Dr. A. Regel och beskrevs av hans far 1883. Det svenska namnet bokharabinda (eller bokarabinda) refererar också till dess geografiska ursprung, nära regionen Bukhara.
Mark & Jordmån
Fuktig, väldränerad och näringsrik.
Läge & Ljus
Sol till halvskugga.
Skötsel & Beskärning
Växten är snabbväxande och kan behöva beskäras regelbundet för att hållas i schack.
Storlek
Kan bli upp till 15 meter lång beroende på hur man själv beskär den.
Härdhet
Zon 1-3 är säkrast, men med skydd kan den överleva i zon 4 och 5.
zonkartan
Övervintringsbokstäver
0
En mycket starkväxande, mer eller mindre förvedad klättrande buske, till 15 m. Bladen blir 3-10 cm långa, äggrunda till avlångt äggrunda, hjärtlika vid basen och spetsida i toppen. Bladkanterna är vågiga. Blommorna är vita till svagt rosa och blir senare rosa eller grönaktiga. De kommer i stora och välförgrenade vippor, med kala till håriga noder. Frukten är en vingad nöt. Blommar under sensommaren och hösten hos oss.
Plantor från Kina har kallats silverregn (F. aubertii) och är ofta mindre förvedade. De har vanligen helvita, senare grönaktiga blommor och håriga blomställningar. Dessa karaktärer är dock inte helt konsekventa och det har av senare auktorer inte setts som tillräckligt urskiljande i artsammanhang, varför den kinesiska populationen har räknats in under bokharabindan. Ibland ges vitblommande plantor sortnamnet ’Aubertii’.
Bokharabinda kallas ibland för ”Arkitektens tröst” på grund av dess förmåga att täcka mindre lyckade fasader i efterhand.
Bokharabinda har visat sig kunna bilda hybrid med parkslide vilket är en mycket invasiv art som dessförinnan inte funnits annat än i form av honplantor i Europa, och därför inte kunnat föröka sig annat än via rotväxt. Den bildade hybriden med parkslide kan däremot spridas med vanlig frösådd vilket riskerar att öka spridingen kraftigt där båda dessa växter finns. Det är därför olämpligt att låta bokharabinda växa i närheten av bestånd med parkslide.
Jag är en utvecklare av gröna system och en hängiven kunskapssamlare. Min passion ligger i skärningspunkten mellan botanik, landskapsdesign och biologisk mångfald.
