Mykologisk fackreferens: komplett beskrivning, ekologisk funktion och symbiotiska/patogena kopplingar. En strukturerad kunskapskälla för Visdomsfrön.
Svavelticka
0
Svaveltickan har ett slående utseende med orange till svavelgula, skiktade fruktkroppar som växer i stora, iögonfallande kluster på träd. Dess ovansida är mer orangegul medan kanten och undersidan är svavelgula. Som ung är den klar svavelgul eller orange och är spänstig i köttet. Flera överlappande, fläktformade hyllor. Ung: Klart svavelgul till orange-gul. Äldre: Bleknar till vitaktigt. Undersidan har fina svavelgula porer (saknar skivor). Kan väga upp till 10 kg.
Svaveltickan är en ätlig svamp som kallas skogskyckling och smakar likt kyckling eller krabba när den är ung och ordentligt tillagad. Den växer på lövträd som ek och pil, särskilt i södra Sverige. Eftersom ung svavelticka kan vara svagt giftig och hallucinogen som rå, bör den alltid tillagas, eller förvällas före tillagning.
Laetiporus från latinets laetus (glad/ljus) och porus (por), syftar på de ljusa, gula porerna. Sulphureus betyder ”svavelgul”, syftar på den distinkta färgen.
Viktig, aggressiv vednedbrytare. Dess snabba röta kan skapa håligheter i levande träd, vilket är värdefullt för hackspettar och andra hålbyggande djur.
Växtsätt
Huvudsakligen sommar och tidig höst (juni–september).
Angrepp
Angriper kärnveden hos levande träd, oftast genom skador, vilket leder till en inre röta. Fortsätter bryta ner stubben efter att trädet har dött.
Åtgärd
Hantering av sjuka träd sker främst av säkerhetsskäl, då rötan skapar fallrisk. I naturvårdsmiljöer tillåts den bidra till skapandet av håligheter (en viktig resurs).
