Pimpinellros är en lågvuxen, tätt taggig buske med raka, nålformade taggar och små, parbladiga blad med rundade, kala småblad. Kronbladen är gräddvita och relativt små, 2–3,5 cm breda, och de fem foderbladen är alla oflikade. Nyponen är nästan klotrunda med upprätta foderblad och som mogna svarta med en purpurröd ton. Pimpinellros bildar låga, täta snår som sprider sig genom underjordiska rotskott. Åtskilliga avvikande former av ”pimpinellros” med olika ursprung odlas som trädgårdsväxter och förvildas ibland (men är oftare bara kvarstående efter odling). De odlade typerna är ofta mer högvuxna och har större, ofta halvfyllda‒fyllda blommor i färgerna rosa, gult eller gräddvitt‒vitt.
Pimpinellros upptäcktes i Sverige i södra Bohuslän 1860 på nordvästra delen av Koön i Marstrand. Senare försvann arten från denna lokal där den senast samlades år 1898 (Blomgren m.fl. 2011). I Skåne uppgavs pimpinellros vara funnen redan 1841 på en havsstrand vid Kullaberg. Under följande del av 1800-talet gjordes många insamlingar på Kullen, men om det rörde sig om spontana förekomster är omöjligt att avgöra nu i efterhand (Tyler m.fl. 2007). Som ny för Halland upptäcktes arten 1960 på en klipphed vid Freadal i Ölmevalla, men lokalen spolierades av en stor skogsbrand 1975 (Georgson m.fl. 1997).
Artens historia i Sverige har varit hårt styrd av människan, och dess försvinnande är kopplat till insamling och missriktad skötsel. Då arten är på sin nordgräns i Sverige har den varit extra känslig för påverkan. Möjligen kan ett mildare klimat göra att pimpinellros återkommer till Sverige, spridd från relativt närbelägna lokaler i Norge och Danmark.
(2026: fakta från SLU’s artdatabank)
