Namnet är en hyllning till Louise Odier, som var dotter till en fransk plantskoleägare. Rosen introducerades 1851 av förädlatren Margottin, och det var under denna epok mycket vanligt att namnge framstående nya sorter efter familjemedlemmar eller döttrar till kollegor inom trädgårdsvärlden.
För att ’Louise Odier’ ska nå sin fulla potential kräver den en näringsrik och djup jord samt en solig växtplats. Eftersom den växer kraftigt och producerar stora mängder blommor behöver den regelbunden gödsling, gärna en gång på våren och en gång efter sommarens första stora blomning. Beskärningen sker på vårvintern och anpassas efter önskad form; den kan odlas som en stor, fristående buske om man kortar in grenarna till ungefär hälften, eller som en mindre klätterros om de långa skotten binds upp mot ett stöd. För att säkra en god återblomning och hålla busken frisk är det viktigt att löpande klippa bort vissna blommor och gallra ur de äldsta grenarna med några års mellanrum.
Härdhet
Zon 1 – 5
zonkartan
’Louise Odier’
0
’Louise Odier’ är sinnebilden av en romantisk mormorsros och en av de mest populära sorterna inom Bourbon-gruppen. Den är berömd för sina perfekt kameliaformade blommor som sitter tätt fyllda med kronblad i en varm, djuprosa nyans. Dess doft är legendarisk – stark, söt och fyllig – vilket gör den till en favorit för både trädgårdsnjutning och som snittblomma. Rosen har ett kraftigt och upprätt växtsätt med långa grenar som under blomningstopparna böjer sig vackert under tyngden av de rikliga blomklasarna. Det är en historisk juvel som kombinerar det gamla Frankrikes elegans med en imponerande blomvillighet.
