Att bo på Gussnavagården i tio år gav mig något som man aldrig kan läsa sig till: perspektiv.
Från det att jag satte spaden i jorden 2015 till att jag lämnade över stafettpinnen 2025, har varje buske, sten och byggnad en historia.
Här är dokumentationen av en gård som blev min främsta läromästare.
När min dotters lekstuga väl var på plats så byggde vi upp ett litet grönsaksland åt henne på ena sidan och vi stängslade in det med hönsnät, för att de vilda djuren inte skulle gå och äta upp växterna.
Under tiden så byggde jag även på en trädgård utanför som ramade in det lilla landet. Utanför placerade jag kantnepeta (kattmynta), rabarber, trädgårdslupin, stäppsalvia, forsythia och mini lejonhjärta. Jag snickrade även ihop ett insektshotell och hängde på lekstugan.



















