Gammaldags ros: Alba-gruppen

Alba-rosor (Rosa Alba-gruppen)
Alba-rosorna hör till de allra äldsta kulturrosorna med anor som sträcker sig tillbaka till antiken och medeltiden. De förknippas ofta med renässansmålningar och medeltida klosterträdgårdar.

Växtsätt och utseende: Alba-rosor bildar ofta stora, kraftiga och eleganta buskar med bågböjda grenar. Det som verkligen utmärker dem är deras bladverk; det är matt och har en unik gråblå eller blågrön ton som skapar en vacker kontrast till blommorna.

Blommor och doft: Blommorna går nästan uteslutande i vitt eller mycket ljust rosa (från blekaste porslinsrosa till svagt rodnande). De har en mycket sofistikerad och ren doft som ofta beskrivs som ”klassisk”.

Härdighet och placering: Detta är en av de mest tåliga grupperna vi har. De är extremt härdiga (många klarar sig upp till zon 6 eller 7) och är ovanligt skuggtåliga för att vara rosor. De är också kända för att vara friska och sällan drabbas av sjukdomar som mjöldagg eller svartfläckssjuka.

Blomning: De är engångsblommande. Det betyder att de satsar allt på ett enormt flor under några veckor från midsommar och framåt. Eftersom de inte behöver lägga energi på att bilda nya knoppar kan de istället lägga kraft på att bli stora och långlivade buskar.

’Alba Maxime’

Okänt ursprung, känd sedan 1867, har troligen funnits sedan 1300-talet En mycket härdig och vacker ros