De vedartade växternas uppbyggnad

Människan och naturen

Människan har under alla tider påverkat naturen på olika sätt. Man har format växter så att de fungerar bättre i olika situationer genom beskärning. De ingrepp man gör måste vara förenliga med växternas anatomi och biologiska förutsättningar

Celler och vävnader

Cellen är den minsta byggstenen i växterna och i de finns det cellulosa samt ligin.
Cellen bildar vävnader med olika funktioner tex:

Ledningsbanor där näring och vatten transporteras. (heter kärl i lövträd och trakeider i barrväxter).
Parenkym, som är växtens grundvävnad där fotosyntesen och lagring av näringsämnen sker.
Epidermis som är det yttre cellagret som sedan utvecklas till bark hos de vedartade växterna.

Tillväxt

Meristem= tillväxtpunkter/toppmeristem/vegetations-punkter.
Tillväxten sker enbart i skottspetsarna och rotändarna hos växten.

Primär i sidoskott och rotskott

Kambium finns bara hos lignoser. sekundär tillväxt

Rötter

Förankrar plantan i marken.
Absorberar vatten och växtnäring från marken till växten.
Rotandning – rötterna tar upp syre ur jorden.

Finrötter tar upp vattnet i stammen och förankringsrötter

Rötter och jord

Porös jord behövs för att rötter ska kunna utvecklas och trivas.
Roten under marken och växtligheten över mark är beroende av varandra. Om den ena skadas påverkar det den andra.
Oftast ser man på kronan om rötterna är skadade då delen med de skadade rötterna under jord där ruttnar kronans växtlighet på den sidan.

Hur stort är ett träds rotsystem?

2ggr så större än kronan är rötterna under marken. Dock ligger de oftast en 1/2 meter ner. Och de växer hellre på bredden än neråt på djupet.

Symbios

Många växter lever i livsgemenskap, symbios med svampar och bakterier.
Mykorrhiza – svampar kan inte bilda fotosyntes – Träd ger ca 30% av sin sockerbildning till svamparna – svamparna ger trädens rötter mer upptagningsförmåga med sina rötter.
Allelopati – vissa växters förmåga att avge ämnen som hindrar andra växters utveckling eller på annat sätt påverkar dessa negativt. Till exempel kan rötter avge ämnen som hindrar andra växters etablering. Dessa ämnen kallas för allelokemikalier och de produceras av växterna som sekundära metaboliter. De är inte väsentliga för växtens överlevnad eller tillväxt, utan produceras endast för att på olika sätt påverka tillväxten hos andra växter runt omkring.

Wood Wide Web – BBC – how they talk to each other – secret life of trees

Trädets stam

Stammen utvecklas från groddens stamanlag.
Skott– en stamdel med blad eller barr.

Nod och internod

Nod/led – den del av stammen som bladen utgår ifrån Internod/ledstycken – mellanrummen mellan noderna.
Man kan se på internoderna hur tillväxten på trädet är – blir de kortare så kan det vara brist på näring eller något annat.

Knoppar

Knoppar är skott som inte är utvecklade.
Toppknoppar på skottspetsarna.
Sidoknoppar i bladvecken.
Vegetativa knoppar – blir nya skott.
Blomknoppar – är växtens sexualorgan.
Sovande knoppar, adventivknoppar och vattenskott.

1. Vegetativa knoppar (Tillväxtknoppar)
Dessa knoppar innehåller anlag för att bilda delar som inte är direkt kopplade till fortplantning.

Toppknopp (Apikal knopp): Sitter längst ut på en gren eller stam. Dess primära uppgift är att få grenen eller plantan att växa på längden. Den producerar också hormoner som hämmar tillväxten av knopparna längre ner, ett fenomen som kallas apikal dominans.

Apikal dominans – toppknoppen är ledande och prio ett. Driver tillväxten. Vid beskärning leder man grenarna dit man vill. Eftersom ett sidoskott kan bilda ny gren och därefter bildas nytt toppskott på den nya grenen.
Sidoknopp (Axillär knopp): Sitter i bladvecken (där bladet möter stammen). De är normalt sovande men kan aktiveras för att bilda nya sidogrenar.
Adventiva knoppar – Dessa är knoppar som bildas slumpmässigt på platser där det normalt inte ska finnas knoppar, och de har ingen koppling till ett bladveck. De kan bildas direkt på rötter, stammar eller ved som svar på stress eller skada. Dessa knoppar är inte bara vilande, de bildas helt på nytt av specialiserade celler (parenkymceller) i vävnader som normalt inte ger upphov till nya skott. Vattenskott och rotskott kan ofta utgå från adventiva knoppar, särskilt om de kommer från äldre, vedartade delar av stammen eller rotsystemet.

2. Generativa knoppar (Förökningsknoppar)
Dessa knoppar är anlag för växtens fortplantningsorgan.

Blomknopp: Innehåller anlag för att bilda blommor. Blommorna leder i sin tur till bildandet av frukter och frön, vilket är växtens sätt att föröka sig.

Grenar

Grenar ska inte bli tjockare än stammen (1:3 ratio).
Sidogrenar bildas genom att knoppar utvecklas till skott.
Långskott
- Växer hastigt och bygger upp det mesta av kronan. Långskotten blir grenar när de är äldre.
Kortskott
- Ofta fruktbärande och kallas fruktsporrar hos fruktträd. Klängen (vildvin, humle, klematis) och tornar (slån, berberis, hagtorn) är ombildade kortskott.
Vattenskott är en form av vegetativ tillväxt.
- Eftersom vattenskottens enda syfte är att snabbt producera nya grenar och blad (det vill säga växtens ”kroppsmassa”) och de inte innehåller anlag för blommor eller frukter, klassas de som en del av plantans vegetativa knoppsystem.
- De utgår från sovande anlag (adventiva knoppar) som plötsligt aktiveras av stress eller hormonell obalans. De är alltså ett uttryck för trädets vilja att skapa nytt tillväxtmaterial så snabbt som möjligt.
- Vid beskärning bör man tänka på om trädet ska beskäras varje år lika mycket annars kan man tänka på 3-metoden. Dvs. att man under 3 års tid gör så här;
  - 1a-året tar man bort 1 av 3 skott.
  - 2a-året kortar man in 1/3 av de två som är kvar
  - 3e-året lämnar man kvar 1/3

Grenkrage (lövträd) och Grenkudde (barrträd).

Grenkragens uppgift är att när grenen faller av eller om vi beskär den ska grenkragen växa över ”såret” med ny bark.

Grenbarås – Har inget med beskärning att göra utan en identifieringsnyckel. Ser den ut som en ås är det ok men blir det en dal eller klyfta så är det inte bra. Inte skära bakom grenkrage (förhindra röta). Svaga och starka grenfästen – normala vinkeln är 45-60 grader för starka grenfästen.

Dubbelstammiga träd – co-dominanta

Två stammar som är lika långa och går bredvid varandra kallas för co-dominanta lika med lika starka. Man kan beskära den ena stammen vid ett utgående skott/gren så det blir bättre för tillväxten. Fungerar på unga träd men inte på gamla träd.

Veteranisering

Innebär att medelålders träd medvetet skadas för att skapa strukturer, substrat och mikromiljöer som normalt bildas i träd vid hög ålder. Exempel på strukturer som ofta hittas i äldre träd, men sällan i unga, är håligheter med mulm (den snusliknande substans som ofta finns inne i ihåliga träd), självdöda eller avbrutna grova grenar, stora partier med bar ved på stammen – ofta avgnagda av häst eller bäver, skador efter blixtnedslag och hackspetthål. I ekar bildas håligheter som dessa först vid en ålder av 200-250 år.

Fladdermöss och hålbyggande fåglar gynnas omedelbart av tillskapade håligheter i levande träd. Detsamma gäller insekter som lever i hård solexponerad död ved på levande ekar, som till exempel skeppsvarvsflugan. På de ringbarkade topparna på ek fläks barken snabbt av hungriga hackspettar på jakt efter barkborrar och långhorningar som lever i nydöd ved. På längre sikt gynnas många andra arter när svampar börjar skapa röta i tillskapade håligheter. Det gäller till exempel många arter vedlevande skalbaggar, harkkrankar, flugor och klokrypare. I områden där de gamla träden är få och åldersglappet stort mellan de äldsta träden och nästa generation, skulle veteranisering kunna motverka den så kallade utdöendeskulden.

Trädvård eller arboristik

är ett brett fält som handlar om att sköta, underhålla och hantera träd i bebyggda miljöer, som parker, trädgårdar och stadsmiljöer. Målet med trädvård är inte bara att hålla träden vid liv, utan att säkerställa att de är friska, säkra och har ett långt liv där de kan bidra till miljön och trivseln utan att utgöra en risk för människor eller egendom.

Huvudområden inom trädvård

Trädvård innefattar en rad olika aktiviteter som syftar till att bibehålla trädets hälsa och struktur:

Beskärning:
- Tar bort döda, sjuka eller skadade grenar.
- Formar trädet för att ge det en stark struktur och undvika framtida problem (t.ex. hantera co-dominanta stammar).
- Minskar kronans täthet för att minska risken för vindskador.
Hälsobedömning och Diagnos:
- Identifierar och behandlar sjukdomar, insektsangrepp eller näringsbrister.
- Gör riskbedömningar för att avgöra om trädet utgör en säkerhetsrisk (t.ex. på grund av röta eller svaga fästpunkter).
Plantering och Etablering:
- Väljer rätt trädslag för rätt plats (baserat på jordmån, utrymme och klimat).
- Säkerställer korrekt planteringsteknik och efterföljande skötsel (vattning och etableringsbeskärning).
Markvård:
- Förbättrar jordmånen runt trädet genom att lufta (motverka jordpackning), gödsla och förbättra dränering.
- Många träd i stadsmiljö dör på grund av dålig markhälsa.
Säkerhetsåtgärder (Stagning):
- Installerar kablar, rep eller stänger i kronan för att ge extra stöd åt svaga grenar eller flerstammiga träd (t.ex. vid inkluderad bark).
Fällning:
- Tar bort träd som är sjuka, döda, farliga eller som behöver ge plats åt annan utveckling.

Trädvård är ett specialiserat yrke som kombinerar biologisk kunskap om trädets fysiologi (xylem, floem, knoppar) med teknisk skicklighet i beskärning och säkerhet.

Riskvård

Riskvård är den specifika delen av trädvården (arboristiken) som handlar om att identifiera, bedöma och minska de säkerhetsrisker som ett träd kan utgöra för människor, byggnader, fordon eller annan egendom.

Målet med riskvård är att möjliggöra för ett träd att leva och bidra till miljön, samtidigt som riskerna för skada hålls på en acceptabel nivå.

Vad innebär riskvård?

Risken bedöms genom att analysera tre huvudfaktorer:

Trädets potential att falla (Skadepotential): Hur stor är sannolikheten att en gren bryts av eller att hela trädet faller? Detta bedöms genom att leta efter:
- Röta eller inre skador: Svaga punkter orsakade av svampar eller insekter.
- Strukturella defekter: Till exempel codominanta stammar (med inkluderad bark) eller dåliga infästningar.
- Symptom på stress: Såsom sprickor i stammen, omfattande döda grenar eller ett svagt rotsystem.
Målets värde (Värdet på det som kan skadas): Vad finns i närheten av trädet? Ett träd intill en parkeringsplats med hög trafik har en högre riskprofil än ett träd mitt i en stor, tom gräsmatta.
Sannolikheten för att målet träffas: Hur ofta används området under trädet? (Är det en skola, en gångväg eller ett sällan använt område?)

Åtgärder inom riskvård

När en risk har identifierats vidtas åtgärder för att minska den:

Säkerhetsbeskärning: Tar bort döda, spruckna eller sjuka grenar som riskerar att falla ner. Man kan också minska kronan för att minska vindfånget.
Stagning och Stödsystem: Installerar kablar högt upp i kronan för att binda samman och stabilisera grenar eller stammar med svaga fästpunkter.
Markvård: Åtgärdar rotproblem och jordpackning för att förbättra trädets totala vitalitet och förankring.
Fällning: Om risken bedöms som för stor och inte kan minskas på något annat sätt, är det sista alternativet att fälla trädet.

Kort sagt, riskvård är det systematiska arbetet för att säkerställa att träd i vår närmiljö är säkra och inte utgör en fara.

En resa i trädets inre

a. Årsringar (tillväxtzoner)
- De är ett visuellt bevis på trädets tillväxt under dess livstid, och varje ring representerar i de flesta tempererade klimat ett års tillväxt.
- Årsringarna är ett resultat av hur trädets xylem (vedämne) produceras av kambiet (det levande tillväxtskiktet mellan bark och ved).
- Du kan räkna antalet ringar för att bestämma trädets ålder.
- En bred årsring indikerar ett år med goda växtförhållanden (mycket regn, sol och näring). En smal årsring indikerar ett år med stress (torka, insektsangrepp, kyla eller sjukdom).
- Forskare kan se effekterna av torka, bränder, vulkanutbrott och även skogsavverkning i trädens tillväxtmönster.

Årsringar är alltså ett unikt historiskt arkiv inuti trädet.

b. Splint (veddel)
- består av cellulosa – går näringen uppåt genom kärl eller trikider från rötterna
  de yttersta ca 20st är levande ved,

c. Kärnved
- Kärnved är den inre, döda delen av stammen.
- Finns bara hos vissa trädsorter såsom Ek (Quercus), Tall (Pinus sylvestris), Lärk (Larix), Gran (Picea) och även Fruktträd (t.ex. körsbär och plommon).

d. Märgstrålar (vedstrålar)
- kommer från mitten uti barken och ansvarar för andningen i stammen.
- Under vintern lagras sockret i stammen.
- Efter midsommar påbörjas lagringen.
- Gasutbyte.
- Stabilitet.

e. Ytterbark
- skydd för alla typer av påverkan såsom olämplig temperatur, bakterier, svampar och mekaniska skador.
- kan se väldigt olika ut på olika träd, tex bok har tunn och ömtålig bark och ek har tjock och skrovlig.
- består av tre skikt;
  - barkhud – innersta lagret
  - barkkambium – mellanlagret
  - ytterbark som innehåller suberin

Lempiceller – öppning i barken för andning. Det är de små streck som syns i bilden ovanför

f. Silvävnad (Sildel/floem)
- transport av vatten och näring till rötterna.
- skadar man alltså barken, skadar man väldigt lätt sildelen och trädets näringsupptag.

Ringbarkning
- Svälter trädets rötter så det inte kan skjuta upp fler rotskott (popplar, krikon mm.).
- Trädet fortsätter att dra vätska och salter ur roten, men kan inte försörja rötterna med socker.
- Fällning efter 1 år.
Vid skada/vandalism
- Om man har oturen framme och något djur har lyckats ringbarka trädet kan man sätta pinnar som sugrör mellan det översta och nedersta lagret så växer det upp ny bark och skyddar den bara platsen med ny bark.
- Vid skada på ett träd som inte är så stort kan man sätta plast runt och det ska endast sitta några veckor.

g. Kambium
- sekundära tillväxten, bildar nytt floem och en ny årsring.

Invintring av träd är som de går i ide och övervintra är när man tar in en växt som inte klarar av att vara ute under kalla dagar.