Ullkardborre

0

Det är en storväxt och robust ört, 50 – 150 cm hög. Den har så hård stjälk att den nästan som vedväxter kan användas till käppar. Efter växtens död på senhösten står den kvar torr hela vintern som en vinterståndare.

Örtståndet är filtludet men saknar taggar. Bladen kan bli en halv meter långa. De är brett hjärtformade eller äggrunda.

Holkfjällen (skyddsbladen) är taggiga, men inte stickande utan krökta till små skarpa hakar (krokar), med vilka hela blomkorgen (den välbekanta ”kardborren”) fäster sig vid djurs päls och människors kläder. Holken är vitgrå färg. Dock träffas någon gång individ utan ludd och med nästan svartröda holkar. Denna form är även kalare på hela örtbeståndet.

Blomkorgens och blommans byggnad överensstämmer nära med tistlarnas. Blomfästet är gulaktigt och fruktämnena vita. Ur blomkronan skjuter en liten svartblå cylinder ut. Den är en av denna blommas märkligaste anordningar. Den består av de 5 smala ståndarknapparna, som är fast hopklibbade till ett rör. Ståndarknapparnas rum öppnar sig endast inåt mot rörets hålighet. För att deras på detta sätt instängda pollen ska komma ut ur den trånga cylindern och kunna bortföras av besökande insekter, är blommans stift utbildat till en liten utsopningsapparat: det har en liten uppsvällning nära spetsen, besatt med fina hår. När stiftet långsamt vuxit upp i cylindern, måste pollenet sopas ut vid stiftets tillväxt. Naturen har inte nöjt sig med så enkel orsak och verkan. Det skulle gå för långsamt och endast några pollenkorn i taget skulle komma ut. Om stiftet av någon anledning skulle stanna av i växten skulle pollenet inte spridas alls. Det är en viktig sak att pollenet kommer ut i världen. Därför har blomman en överraskning att bjuda sina insektgäster. När de anlänt och med sitt sugrör börjar leta i den smala blomkronans mynning utpressas i en blink en hel pollenportion, vit och ren, ur det svartblå ståndarröret. Om vi med en nålspets härmar insektens rörelser i blommans inre får vi samma välvilliga mottagande. Här och där visar sig plötsligt en liten vit pollenmassa, där alldeles innan ingen fanns. Detta går till på följande vis: när insekten med sitt sugrör (eller vi med vår nålspets) berör de fina ståndarsträngarna, drar de sig plötsligt tillsammans, för de är känsliga, och förkortas så att ståndarknappsröret med ett ryck drages nedåt och stiftets utsopningsorgan kommer att stå en liten smula högre upp i det. Man kan alltså bokstavligen säga, att ståndarmjölet ”skjuts” ut i små portioner. Det är lätt att föreställa sig vad effekten blir när en insekt är i vägen med sin mjukhåriga kropp.

När pollenet har förts bort på detta sätt börjar en blomningstid även för pistillen: den växer lite till och dess två märkesflikar skiljs åt, beredda att i sin tur motta pollen från en annan, yngre, blomma. Ståndarstadiet inträffar alltså här före pistillstadiet.

Den som promenerar i ett kardborresnår på hösten får kardborrar på sina kläder. Frukterna, de små nötterna innanför holken, är mogna, korgskaftet är torrt och skört, men holkfjällens små hakar är lika hårda och starka. De är alltså spridningsorgan. Korgen i sin helhet kan liknas vid en ”hakfrukt” som sprids på djurens kroppsyta. De enskilda frukterna har så liten hårpensel att den inte kan fungera som svävapparat.

Kardborren är 2-årig och växer till övervägande del på odlade platser, på tomter och vid vägar. Den saknas i nordligaste Skandinavien.

Överlevnad

När den vanliga kosthållningen bryts är det tre saker kroppen behöver för att bibehålla hälsan: energi (kalorier), matsmältningsstöd och blodsockerbalans. Ullkardborrens rot adresserar alla tre.

1. Energireserv i kristid
Ullkardborrens rot är en av naturens mest koncentrerade källor till inulin. Till skillnad från snabba kolhydrater ger inulin en långsam och stabil energifrisättning. Det är avgörande i en överlevnadssituation där du behöver orka arbeta fysiskt under hela dagen utan att drabbas av blodsockerfall.

2. Prebiotika för immunförsvaret
I en krissituation är din tarmhälsa ditt främsta försvar mot sjukdomar. Inulinet i ullkardborren fungerar som prebiotika, vilket innebär att det göder de goda bakterierna i tarmen. En stark tarmflora är direkt kopplad till ett starkt immunförsvar.

3. Utrensning och leverstöd
Inom folkmedicinen har ullkardborre länge använts för att ”rena blodet”. I ett överlevnadsperspektiv innebär detta att växtens bittra ämnen stimulerar levern och gallproduktionen, vilket hjälper kroppen att processa den ibland ensidiga eller tunga mat man kan tvingas äta vid brist på livsmedel.

OBS! Många som äter mycket kardborrerot för första gången märker att den kan vara lite gasbildande (på grund av inulinet). Ett bra tips till dina läsare är att koka den tillsammans med lite vinäger eller citron, alternativt att förvällas i två omgångar vatten för att göra den snällare mot magen.

Tillagning av kardborrerot

Rötterna är godast när de skördas under första året (innan blomning) eller tidigt på våren andra året.

• Rensa: Skrapa bort jorden och det yttersta skiktet på rötterna med en kniv.
• Koka: Skär rötterna i bitar och koka dem i lätt saltat vatten i ca 15 minuter.
• Smörstekt (Delikatess): Lättkokta rötter som därefter steks i brynt smör anses vara en delikatess.
• Smak: Smaken är mild och lite nötaktig, likt palsternacka eller kålrot. Eventuell bitterhet försvinner vid kokning.

Andra användningsområden

• Unga stjälkar: Kan skalas och ätas råa eller kokas som sparris.
• Blad: Unga blad kan förvällas och användas i sallader eller stuvningar.