Mykologisk Kod

Svampbeskrivning

Mykologisk fackreferens: komplett beskrivning, ekologisk funktion och symbiotiska/patogena kopplingar.
En strukturerad kunskapskälla för Visdomsfrön.

Blågrön kragskivling

Svampens hatt är först konvex, ofta livligt blågrön och mycket slemmig när den är fuktig, med små vita slöjrester runt kanten. Färgen bleknar när den mognar eller torkar ut. Foten är vitaktig ovanför den tunna, flyktiga ringzonen och täckt av fina vita fjäll nedanför ringen. Gälarna är initialt blekt purpurbruna och blir mörkare bruna med åldern när sporerna mognar. Den är oätlig.

Angripna träd

Stropharia caerulea

Stropharia kommer från det grekiska ordet strophos (στροφος), som betyder ”bälte”. Detta syftar på den bältesliknande ringen som finns på foten hos svampar i detta släkte. caerulea är ett latinskt adjektiv som betyder ”blå” eller ”himmelsblå”. Det beskriver den dominerande färgen på svampens hatt. Även om färgen ofta är mer blågrön, syftar namnet specifikt på den blå nyansen.

Nedbrytare (Saprotrof)

Ekologisk funktion

Nedbrytning av organiskt material: Svampen är en saprofyt. Det innebär att den bryter ner dött organiskt material som lövförna, växtrester och träflis.
Näringsåterföring till jorden: Genom nedbrytningsprocessen frigörs viktiga näringsämnen, som kväve och fosfor, och återförs till jorden. Detta skapar en näringsrik miljö som gynnar tillväxten för andra växter och bidrar till jordens bördighet.
Markstruktur och biologisk mångfald: Mycelnätverket (de underjordiska trådarna) binder samman jordpartiklar, vilket hjälper till att motverka jorderosion och förbättrar markens förmåga att behålla vatten. Dess närvaro kan också signalera ett hälsosamt och biologiskt mångfaldigt ekosystem.
Kolcykeln: Svampar spelar en viktig roll i kolcykeln genom att flytta kol från nedbrytande material till atmosfären som koldioxid, eller genom att lagra kol i marken.

Växtsätt

Den är en saprofytisk svamp som vanligtvis växer i gräsmattor, längs vägkanter, i häckar, trädgårdar och på flis. Från juli till oktober i norra regioner, som stora delar av Sverige. Så sent som till november eller till och med december i södra Sverige (Skåne) och södra Europa, om vädret är milt. Den trivs bäst under fuktiga och svala förhållanden, vilket gör hösten till dess huvudsäsong.