Eftersom den vaknar tidigt på våren och är aktiv långt in på hösten, sköter den pollineringen av en enorm bredd av växter.
Effektivitet: Tack vare sin storlek och förmåga att generera värme kan den flyga vid lägre temperaturer än många andra insekter.
Buzz pollination: Genom att vibrera sin kropp vid en viss frekvens kan den ”skaka loss” pollen från blommor som andra bin inte kommer åt (t.ex. potatisväxter).
Ekonomisk betydelse: Den är ryggraden i kommersiell bärodling och växthusproduktion världen över.
Habitat krav
Den är inte särskilt kräsen, vilket är en av anledningarna till att den är så framgångsrik:
Boplats: Den föredrar torr mark och bygger nästan uteslutande sina bon under jord. Gamla sorkgångar eller musbon är förstahandsvalet då det ofta finns isolerande material (gräs/päls) kvar.
Miljöer: Du hittar den i trädgårdar, jordbrukslandskap, skogsbrynen och urbana parker. Den undviker dock alltför täta och mörka skogar.
Övervintring: Drottningen gräver ner sig i nordsluttningar (där solen inte väcker henne för tidigt) i lös jord eller kompost.
Drottningen blir 20 till 23 millimeter lång, arbetaren 11 till 17 millimeter och hanen 14 till 16 millimeter. Drottning, arbetare och hane är svarta med rödgul krage och ett rödgult band långt framme på bakkroppen samt med vit bakkroppsspets. Hanen har bredare krage än honorna. Humlan är korttungad.
Den mörka jordhumlan är vanlig i trädgårdar, jordbruksmark och slättbygd. Den uppträder även i stadsbebyggelse. Humlan besöker ofta långpipiga blommor, men då den med sin korta tunga inte kan komma åt nektarn på vanligt sätt, biter den hål på blomman vid nektargömman. Den mörka jordhumlan är klassificerad som livskraftig (”LC”) i både globalt, i Sverige och i Finland. Den betraktas dessutom som en invasiv art i Finland.
Spridning: Arten har introducerats i delar av världen där den inte hör hemma (t.ex. Sydamerika och Australien) för pollinering, där den tyvärr ibland konkurrerar ut lokala arter.
Parasiter: Den mörka jordhumlan drabbas ofta av snylthumlor (t.ex. jordsnylthumla), som är ”gökar” i humlevärlden. Snylthumle-honan tar över boet, dödar eller underkuvar drottningen och tvingar arbetarna att föda upp hennes ungar.
Intelligens: De är kända för att vara lätta att träna i laboratoriemiljöer och kan lära sig att lösa komplexa problem för att nå mat.
Larvföda
Larverna äter inte samma sak som de vuxna humlorna (som främst dricker nektar för energi).
Pollen: Detta är den viktigaste komponenten för larverna. Det fungerar som ett ”proteinpaket” som krävs för att de ska växa och utvecklas.
Blandning: Arbetarna samlar in pollen som de blandar med lite nektar till en ”pollenklump” eller ”pollenbröd” som placeras i vaxceller hos larverna.
