Att bo på Gussnavagården i tio år gav mig något som man aldrig kan läsa sig till: perspektiv.
Från det att jag satte spaden i jorden 2015 till att jag lämnade över stafettpinnen 2025, har varje buske, sten och byggnad en historia.
Här är dokumentationen av en gård som blev min främsta läromästare.
Det som började som ett gratis fynd på Facebook har blivit en av Gussnavagårdens mest använda byggnader. Resan har dock inte varit spikrak. Efter att ha börjat som kaninhus och sedan blivit hönshus, drabbades vi av en tung motgång när en mink tog alla våra höns. Under en tid efteråt fick boden stå helt tom – energin fanns inte där på grund av sorgen och ilskan över det som hänt. Men med tiden kom lusten tillbaka. Jag rev ut precis allt invändigt för att kunna börja om på ny kula. Idag har boden fått sitt tredje liv, nu som ett kombinerat katt– och hundhus.




































































































































