Podsol
Podsol är barrskogarnas jordmån. Den är mager och näringsfattig, bildad på grova moräneller sandjordar som är naturligt sura. Det skyr daggmaskar och därför är jordens lager oblandade. Lagren syns mycket tydligt med förnan överst – barr, kottar, kvistar, löv, mossa och örter, men också lämningar av döda djur.
Under den finns mår. Därunder ligger blekjorden. Den är oftast gröngrå men kan ibland vara brunaktigt röd eller vit- eller gulaktig. Själva blekheten kommer från vittringen som påverkar mineralkornens yta. Under den följer sedan rostjord, färgad av den järnoxid som fallit ut, påverkad av det vatten som blivit surt och rikt på humusämnen när det runnit genom humuslagren. Nederst finner man åter igen mineraljorden, opåverkad. Hela 70% av Sveriges landyta består av podsol. Ordet kommer från ryskans pod, som betyder under och zola som betyder aska.
Brunjord
Brunjord har bildats på områden där jordarten utgörs av näringsrika och lätt vittrande mineral som ger en kontinuerlig närings givan till jordmånen. Jorden är väldränerad och med neutralt pH. Lövträd, sly och buskar men även gräs och blommor trivs där och lämnar ett rikt material till daggmaskar och mikroorganismer. Maskarna har fört ner humusämnena i underliggande lager och mineralämnen uppåt. På så sätt blir de mer tillgängliga för växterna, nedbrytningen av det organiska materialet går fortare. Maskarna har blandat så väl, att det kan vara svårt att se några lager i markprofilen.
Men man brukar kunna urskilja det översta lagret av förna, växtrester som ännu inte brutits ner ordentligt; under det ligger ett lager mull där materialet blandats och brutits ner i högre grad av maskar och mikroorganismer.nDet gränsar neråt mot ett skikt där mineralämnen lakats ur. Underst ligger mineraljord
som inte påverkats av jordmånsprocesserna i ovanliggande lager Brunjorden är vanligast på bördiga slättområden och i dalsänkor i södra och mellersta Sverige. Eftersom den är så näringsrik har den ofta odlats upp och blivit åkerjord med ett tjockt lager matjord överst. I brunjord som inte odlats upp syns ingen skarp avgränsning mellan matjord och alv – det mullfattiga skiktet – ner till den i botten påverkade
mineraljorden. Brunjord finns också i skogsmark och då framför allt där jordarten är fin kornig, till exempel lerhaltiga moräner, eller innehåller lättvittrande mineral.
Odlad jord
Matjord är den del av jorden i våra åkrar och trädgårdar som bearbetas och där organiskt material och gödsel tillförs. I matjorden är mullagret djupare än i brunjorden och relativt homogent efter omblandning av människor, maskar och andra organismer. Den höga humushalten gör jorden porös och luftig, vilket ger goda möjligheter för jorden att hålla både fukt och syre.
Under matjordslagret och den ofta skarpa gräns som kallas plogsulan ligger den ljusa, mullfattiga alven. Alven är obearbetad och kan ha skiftande sammansättning – från nästan ren sand, grus och grövre material till styv lera. Allra underst finner man den opåverkade mineraljorden.
I gamla trädgårdar där man odlat länge kan matjordslagret vara ända upp till åttio centimeter djupt. Genom årens lopp har nytt organiskt material, gödsel, kompost och näring lagts i lager på lager, och det gör denna jord så tacksam att arbeta med och odla i.
(text och bilder utdragna ur Jordboken)